Danish Junior Cup - Lagspelet U15

Oktober 2014

Finaldagen för U15 landslaget blev spel om 5e plats mot England. Liksom matchen i gruppen mot Frankrike såg det ut att bli väldigt jämnt på pappret även i denna match. Så blev det också. Matchen pendlade mellan hopp och förtvivlan där engelsmännen tog ledningen i första matchen i mixeddubbeln. Tilda och Kritthapat kom inte alls upp i den taggning och tempot i kroppen som krävdes för att ge engelsmännen en match och tappade i 3 raka set.

Sverige kvitterade sedan i DS1 där Ashwathi håller betydligt högre nivå i sitt spel jämfört med motståndaren och vinner i 3 raka set. Ashwathi blir således obesegrad i lagmatcherna efter att ha vunnit samtliga damsinglar.

England tog därefter återigen ledningen där Ellen tappade en tuff 5-setare. Ellen blandade och gav i sin match där motståndaren satte mycket press på henne men när Ellen orkade sätta fart i sina slag så var det Ellen som vann poängen.

Sedan drog England ifrån med seger i båda herrsinglarna. På förhand visste vi att just herrsinglarna skulle bli tuffa där engelsmännen spelade vinnaren från den individuella tävlingen samt supertalangen som även hade en stabil plats i Englands lag redan som förstaåring. Melker blev ryckt och fintad så gott som i varje slag och hittade tyvärr ingen trygghet alls i sitt spel och tappade i 3 set i HS1. Johan gav en ordentlig fight i HS2 men likaså där var det Johan som jagade medan motståndaren styrde spelet. Johan tappade också i 3set.

Detta betydde alltså att vi behövde vinna samtliga resterade matcher för att kunna vinna. Kvar var alla dubblar. England har historiskt sätt alltid varit starka i just dubbelkategorierna. Men match för match tog vi ikapp efter en rysare i DD1 där Tilda och Olivia vinner med 11-10 i 5e set. Tilda och Oliva är ett mycket bra par både som individer och tillsammans där de tar åt sig detaljer i coachningen och spelar mer taktiskt och med lägre felprocent än motståndaren.

Även Ellen och Malenas dubbel gick till 5 set. Här kompletterar de varandra ypperligt med Ellens makalösa försvar som drev motståndarna till förtvivlan och Malenas tuffa tempoväxlingar framåt och resoluta dödande slag på nätet.

När HD1 skulle starta var de flesta andra lag redan klara med sina matcher. Kampen bland hejjarklacken blev lika intensiv som kampen på banan där vi fick förstärkning av U13 laget samt några danskar som hejjade på oss. Colin och Oskar gör en makalös match där motståndarna aldrig fick ner bollen på vår sidan oavsett hur mycket de anföll. Colin och Oskar kontrade allt, utmanade i flackduellen där engelsmännen fick ge sig och lämna över attacken till oss. Colin och Oskar vinner starkt i 3 raka set.

Detta betydde att matchen, liksom mot Frankrike, landade på 4-4 inför sista avgörande dubbel. Och liksom mot Frankrike var det Melker och Kritthapat som stod i den avgörande matchen. Det värsta som kunde hända nu var att de mentala spökena från förra matchen, som framkallar mardrömmar hos vilken tävlingsmänniska som helst, återigen skulle smyga sig på. Taktiken inför matchen var då för Melker och Kritt att spela så bestämt som möjligt med den höga fart som båda tycker om för att själv komma in i ett flyt. Detta gick fantastiskt bra. Med enormt stöd från läktaren och högt självförtroende tog Melker och Kritt ledningen med 2-0 i set, MEN! Sen hände det som inte fick hända! I en kombination av trötthet och hjärnspöken tappar killarna drivet i slagen och vinkeln nedåt. Engelsmännen tar ikapp från 2-0, 2-1, 2-2 och sedan är den återigen hedersamma förlusten ett faktum.

"Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag" är en nyckelsten i laget. Den sammanhållningen, den stöttningen och den fantastiska lagandan är utom denna värld för detta lag och vi förtjänar bättre än att snubbla på mållinjen två gånger i en och samma turnering. Men livet är inte rättvist och man får inte alltid vad man förtjänar. Men livet ger också många andra chanser. Nästa landslagsuppdrag tillsamman blir 8-nation där upplägget är liknande med både lag och individuell tävling.

Dagens tabbe går till Matilda Kapell som satte sig och skulle hejja på match när hon tittar på folket i läktaren och säger "men var är Oskar och dem? De borde ju också komma och hejja". Härlig kommentar som bevisar lagets sammanhållning. Enda dumma var att det var just Oskar och Colins match som hon skulle hejja på.